Den riktige mästaren Konfucius talade visserligen om vikten att lyda härskaren och enligt tradition i gamla Kina hade kejsaren mandat av himlen att härska på jorden. Men om han inte förvaltade sitt himmelska mandat väl och upprätthöll harmonin, kunde himlens vrede yttra sig i naturkatastrofer och dåliga skördar. Detta kunde tolkas som en signal till folket att göra uppror mot den regerande dynastin och finna en ny kandidat till draktronen. Så har dynastierna avlöst varandra och emellanåt har riket splittrats. För att åter enas och ånyo splittras. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara, enligt ett kinesiskt ordspråk, och dagens ledare torde vara väl medvetna om detta.
Det var kungen av Qin, Shi Huangdi, som lät bygga den kinesiska muren. Och bränna alla böcker i Kina. Detta hände på Hannibals tid, innan Jesus var född…
Så skaldar Evert Taube i dikten ”Muren och böckerna” om den märklige tyrann som för första gången enade Kina år 221 före vår tideräkning.
Shi Huangdi härskade över den lilla staten Qin (uttalas ”Tschin”) men besegrade de övriga staterna en efter en och knöt samman riket till en kulturell enhet. Skriften standardiserades och murar som skilde de olika rikena åt revs, men i norr förenades de olika systemen av försvarsmurar till den Kinesiska Muren som försvar mot mongoler och hunner. Med våld utplånades det förgångna, allt offrades för enheten och för att hans vision skulle förverkligas. Efter hans död övertog Han-dynastin Qins enade rike, vars namn lever kvar i vår benämning Kina. Och terrakottaarmén utanför Xian vaktar fortfarande den förste kejsarens grav.
Under 1980- och 1990-talens privata resor, en tid när de flesta kineser fortfarande gick klädda i ”Mao-kostym”, skyskraporna var ytterst få och cykeln var det huvudsakliga fortskaffningsmedlet, åkte vi kors och tvärs med tåg till folkrepublikens alla håll och kanter och lade grunden till uppdrag som färdledare (hos annan arbetsgivare) på olika Kinaresor. Den samlade kunskapen har resulterat i egna specialrundresor och flera individuella reseupplägg åt smågrupper och privatgäster. Därtill konferensarrangemang i Shanghai och Peking, erfarenheter som vi nu tagit med oss till LG Travel.
Istället för Beijing (som är det korrekta kinesiska namnet) brukar vi säga Peking, eftersom det namnet känns etablerat. 1979 gick man i folkrepubliken över till pinyin, som är en enhetlig alfabetisk ljudskrift. De tidigare västerländska systemen för transkribering gjorde att Beijing blev Peking: Xian skrevs Sian, Chongqing var Chungking och Mao Zedong skrevs Mao Tse-tung. Pinyin-systemet har speciella uttalsregler, således uttalas Zedong just som Tse-tung. På sätt och vis är de gamla systemen enklare, om man inte lär sig pinyinsystemets uttalsregler. De gamla transkriberingssystemen används fortfarande utanför Folkrepubliken, t.ex. i Singapore och Taiwan (samt Hongkong). Innan man reser till Kina kan det vara intressant att lära lite om skriften, så läs Cecilia Lindqvists fantastiska bok Tecknens rike.
Åtskilligt finns att säga om Kinas alla platser, men på sistone har Wuhan kommit att sticka ut från att tidigare inte gjort så mycket väsen av sig i Kinas historia, och för vår del endast varit ombordstigningshamn för kryssningar på Yangtzefloden. Men 1911 utbröt här det uppror som kom att utlösa ett landsomfattande motstånd mot det korrupta kejsarstyret. Inom åtta veckor hade de flesta av Kinas övriga provinser förklarat sitt oberoende och ett mångtusenårigt kejsardöme gick i graven när landet blev republik och den siste kejsaren, treårige Pu Yi, fick abdikera. Wuhan skriver nu också in sig i historien som platsen varifrån coronaviruset spreds.
Många arrangörer erbjuder resor till ”Mittens rike” (som Kina faktiskt heter på kinesiska), men vill du ha förslag av oss så välkommen att prata om Kina med oss.
JW JK
Se även:
