(del av Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland)
Nordirland är en sagolikt vacker del av den irländska ön med en storslagen natur längs kusten i grevskapet Antrim. Vid badorten Portrush med sin charmiga sekelskiftesarkitektur ligger naturparken Landsdowne Green. Där finner man spiralformade fossilavtryck av ammoniter i klipporna, havsdjur som levde för miljontals år sedan. Portrush är i övrigt en typisk brittisk badort med karaktäristisk strandpromenad, myllrande av folk, och pir ut i havet med musikorkestrar, nöjesfält och tingeltangel.
En bit österut ligger en av Nordirlands absoluta höjdpunkter: Giant’s Causeway (’Jättarnas gångbro’). Runt 37 000 sexkantiga basaltpelare av olika höjd sträcker sig ut i havet och denna vulkaniska naturformation ger intryck av en stenlagd gångväg för jättar – vilket legenden också påskiner; det ska vara resterna av den gäliska kämpen Fionn mac Cumhaills förbindelse över till Skottland.
Strax söder om Giant’s Causeway kan man få en inblick i irländsk whiskeytillverkning genom att besöka Bushmills destilleri, som skryter med att vara Irlands äldsta whiskeytillverkare. Redan 1608 erhöll de sin destilleringslicens av den engelska kungen Jakob den förste. Samma år startade faktiskt också den nordirländska problematiken. För då började öns nordöstra del, Ulster, att koloniseras med protestantiska bönder från Skottland och England. Fem år tidigare hade Ulsters extremt brittiskfientliga kung O’Neill besegrats efter ett nioårigt krig och för att engelsmännen lättare skulle kunna behålla kontrollen över de motsträviga katolikerna i nordöst startade denna intensiva inflyttning av protestanter. Under de kommande århundradena fortsatte irländarna visserligen sin självständighetskamp – både politiskt och genom diverse misslyckade uppror -, men det var först 1937 som Irland uppnådde full självständighet. Vi det laget var dock förhållandena i Ulster de omvända: protestanterna dominerade och vägrade att låta sig införlivas med den nybildade katolska, irländska, nationalstaten. Därmed kom de sex nordöstliga grevskapen att bli en del av Storbritannien – om än med ett långtgående självstyre och eget parlament i Belfast. Motsättningarna fortsatte emellertid, eftersom många av områdets katoliker förordade en anslutning till Irland. Detta ledde bland annat till att ”The Troubles” startade 1969. Stenkastning, molotovcocktails, bilbomber och polisbrutalitet var vardagsmat under de våldsamma sammandrabbningarna mellan katoliker, protestanter och brittisk militärpolis på 1970- och 1980-talet, inte minst i Belfast. Men sedan fredsavtalen med IRA kom till stånd i mitten av 1990-talet har Belfast blivit en vänlig och attraktiv turiststad. Idag flödar nöjes- och kulturlivet som aldrig förr. I Belfasts centrum hittar man färgstarka pubar längs de livliga gågatorna där gatumusikanter, jonglörer och andra gycklare underhåller i hopp om att få en slant i hatten på marken.
Fast Belfasts bloddrypande historia är långt ifrån utsuddad. Längs den protestantiska Shankill Road respektive den katolska granngatan Falls Road finns de hotfulla politiska fasadmålningarna fortfarande kvar. Likaså existerar fortfarande de så kallade ”fredsbarriärerna” med sina öppningsbara gatuportar i förstärkt plåt. Dessa 5-6 meter höga murar och staket sattes upp mellan katolska och protestantiska bostadskvarter på 1970-talet för att separera de stridande parterna. Till ”IRA-sevärdheterna” hör också det ökända viktorianska fängelset på Crumlin Road som var i bruk under åren 1846-1996.
Annars är Belfasts kanske största attraktion Titanicmuseet, som öppnade 2012. Det ligger på den plats där fartyget byggdes av varvet Harland and Wolff, ett varv som fortfarande existerar, men som numera bara har ca 500 anställda. När Titanic (och systerfartyget Olympic) byggdes 1908-1912 hade uppåt 14 000 ingenjörer, tjänstemän och varvsarbetare sin utkomst från varvet. Allt såg tillfredsställande ut när Titanic den 10 april 1912 lämnade engelska Southampton för sin jungfruresa över Atlanten. Men det slutade med tragedi fem dagar senare. Titanic krockade med ett isberg och inom ett par timmar gick fartyget till botten tillsammans med 1495 av de 2207 ombordvarande. Sedan dess har Titanic blivit tidernas mest omskrivna fartyg; det påstås att det sedan förlisningen har skrivits ett halvt dussin böcker per år om henne!
Museet är ytterligt omfattande. Man kan lätt tillbringa en hel dag där. Interaktivt redogörs det för hur ingenjörerna löste alla tekniska problem och vilken lyxig tillvaro förstaklasspassagerna erbjöds. I en avdelning kan besökarna också uppleva den slamrande och öronbedövande arbetsmiljö som varvsarbetarna tvingades jobba i.
För den som vill komma riktigt nära inpå Nordirlands vilda kust (och som inte lider av svindel) rekommenderas en saltstänkt vandring längs spektakulära Gobbins Cliff Path. Det är en led som går cirka tre kilometer längs de branta klipporna vid kusten strax norr om Belfast. Rutten går ibland alldeles nere vid vattenytan och ibland högt upp bland klipporna, över broar, förbi grottor och genom tunnlar.
Under årens lopp har det precis som till republiken Irland blivit ett flertal resor till Nordirland, både privat och med grupper. Senast för ett par år sedan med en specialgrupp som besökte både domstolar och fängelser.
Nordirland har flera fina golfbanor, många fina fiskevatten, och ett intensivt fågelliv längs kusterna.
Så har du något av de intressena är du välkommen att prata Nordirland med oss.
JW PB
