Medan Maos kulturrevolution och annat politiskt vanvett varit förödande för det kinesiska kulturarvet i Folkrepubliken, har Taiwan bevarat traditionella seder och kultur och ser sig som arvtagare till den kinesiska republik som upprättades vid kejsardömets fall 1912 och existerade fram till Maos maktövertagande 1949. Taiwans officiella namn är Republiken Kina, och i passtämpeln står R.O.C. (Republic of China). Formellt är ön en kinesisk provins men fungerar i praktiken som ett eget land med kinesiska, japanska och lokala inhemska ingredienser. Folkrepubliken vill till varje pris få till stånd ett samgående och har genom olika styrkedemonstrationer försökt förhindra ön från att förklara sig helt självständig som Republiken Taiwan.
Fram till oktober 1971 var Republiken Kina på Taiwan den enda erkända kinesiska staten, men det året erkände de flesta länder i stället Folkrepubliken som Kinas enda lagliga företrädare. Idag är det bara ett tjugotal stater som fortfarande erkänner Taiwan som det enda Kina.
I slutet av 1500-talet gav portugisiska sjöfarare ön namnet Ilha Formosa ’den vackra ön’, ett namn som den verkligen lever upp till. Naturen är fantastisk och helt annorlunda än fastlandets. Det inre av Taiwan utgörs av en bergsrygg med rik växtlighet, vars toppar når upp till 4 000 meters höjd. Från norr till söder är Taiwan ca 40 mil och från öst till väst knappt 15 mil, vilket gör att man smidigt tar sig runt med tåg och bussar för att njuta av natur, oförstörd kinesisk kultur, bad vid palmklädda stränder eller i varma källor och kanske vandring i Tarokoravinens nationalpark, ett av Asiens främsta naturunderverk.
Under några decennier på 1600-talet besatte holländarna en del kustområden, men drevs bort när kineser från fastlandet genomförde en masskolonisering. Därmed knöts Taiwan för första gången till kejsardömet Kina. Den malajisk-polynesiska urbefolkningen, vars förfäder tros ha invandrat för mer än 5 000 år sedan, trängdes undan till bergsområdena i öns inre av de kinesiska kolonisatörerna. Först under det senaste årtiondet har Taiwans ”aboriginer” fått kulturellt och politiskt erkännande, och deras kultur är numera föremål för stort intresse bland taiwaneserna. Endast två procent av Taiwans 23 miljoner invånare tillhör denna urbefolkning.
År 1895 erövrade japanerna Taiwan och behöll kontrollen femtio år framåt. Därför är det japanska inflytandet fortfarande mycket markant. Efter att Japan besegrats i andra världskriget återlämnades Taiwan till Kina, och dit flydde Chiang Kai-sheks nationalister efter Maos kommunistiska seger i kinesiska inbördeskriget 1949. Chiang Kai-shek och cirka 1,5 miljoner anhängare upprättade den nationalistiska kinesiska republiken, och förutom Kinas hela guldreserv tog de även med sig större delen av den kejserliga kvarlåtenskapen från Förbjudna Staden i Peking. Palatsmuseet i huvudstaden Taipei, med sina kejserliga skatter, rankas därmed som ett av världens främsta museer.
Under Chiang Kai-sheks diktatur blomstrade Taiwans ekonomi och förvandlades med amerikanskt stöd till en av Asiens mirakelekonomier. År 1987 inledde Taiwan en dramatisk förändring av sin samhällsstruktur och det belägrings- och undantagstillstånd som rått under 40 års tid avvecklades. Reseförbudet till Folkrepubliken upphävdes och taiwanesiska företag fick tillstånd att börja investera på fastlandet.
Taipei är nog den mest underskattade och förbisedda huvudstaden i Asien. De centrala delarna påminner mycket om Ginza i Tokyo, samtidigt som det formligen vimlar av tempel. Den folkliga religiositeten på Taiwan har inte, som i Folkrepubliken, hindrats av kulturrevolution och förbud, utan buddhism, taoism, konfucianism blandat med traditionell folktro har ostört kunnat frodas.
Vi har rest privat över hela ön och arrangerat rundresa åt grupp och privatgäster och väntar på fler intressenter som söker en äkta upplevelse av det gamla Kina. Och inte minst njuta av världens bästa kinamat.
Smid gärna taiwanesiska reseplaner med oss.
JW
