Om vi börjar med huvudstaden Kiev och den berömda Sofiakatedralen, så grundades den år 1037 av den kievrusiske fursten Jaroslav den vise. Han var gift med Olof Skötkonungs dotter Ingegerd, och de båda ligger begravda i en stor marmorsarkofag i kyrkan. Fast mer imponerande är nog de urgamla freskerna och mosaikerna i katedralen. På väggarna kan man bland annat skönja bilder föreställande Jaroslavs och Ingegerds tre döttrar, Elisabet, Anastasia och Anna, som alla gifte sig med varsin betydelsefull europeisk härskare i Norge, Ungern respektive Frankrike.
Poltava är en stad med 300 000 invånare som ligger 30 mil öster om Kiev. Här avgjordes det stora nordiska kriget år 1709 genom slaget vid Poltava, en kraftmätning mellan Karl XII:s svenska fältarmé och den ryske tsaren Peter den stores trupper. Svenskarna besegrades som bekant, och efter slaget lämnade Karl XII den slagna armén och flydde till Bender i nuvarande Moldavien medan nästan hela den resterande svenska armén togs till fånga av ryssarna. Idag är det mesta av slagfältet uppodlad mark. Men det finns flera monument, ett museum och några rekonstruerade fältskansar som minner om händelsen. På höjderna vid västra sidan av floden Vorskla, i utkanten av Poltava, ligger det historiska 1600-talsklostret Heliga Korsets Upphöjande med sina kritvita väggar och guldkupoler som glänser i solens sken. Runt klostret grupperade sig det svenska infanteriet dagen före slaget vid Poltava, och i en munkcell inne i det hade kung Karl XII sitt högkvarter.
Drygt 70 år efter Karl XII:s nederlag skrevs det återigen svenskhistoria i Ukraina. Från Dagö i nuvarande Estland mer eller mindre tvingades ett knappt tusental svensktalande öbor att emigrera till södra Ryssland på inbjudan från Katarina den stora. Ungefär hälften av dem strök med under vintern 1781–1782, men de som kom fram grundade en svenskkoloni vid floden Dnepr i nuvarande södra Ukraina och deras by kom att kallas Gammalsvenskby. Att befinna sig där idag är en märklig upplevelse. I de oansenliga och slitna husen längs den leriga huvudgatan bor ättlingar till de utvandrade Dagösvenskarna, och i några av hushållen talas det fortfarande en mycket ålderdomlig svenska, förståelig men mycket annorlunda jämfört med dagens svenska. Eller som konstnärerna Anders Zorn och Albert Engström uttryckte det vid ett besök hos svensktalande på Dagö sommaren 1905:
Det var som om vi skulle ha hälsat på någon av våra förfäder tio släktled tillbaka i tiden.
Gammalsvenskbyborna är stolta över sitt svenska påbrå, och de tar med glädje emot besökare från Sverige. Då samlas man i kyrkan och byborna sjunger på svenska för sina gäster och berättar om livet i byn och hur t.o.m. kung Carl XVI Gustaf och drottning Silvia varit där på besök 2008.
Till Gammalsvenskby kan man ta sig antingen landvägen eller med flodkryssningsbåt från Kiev.
Sedan Ukraina blev självständigt har den ortodoxa kyrkan fått ett uppsving. Massvis av kyrkor och kloster har renoverats upp till fornstora glansdagar. Kiev kallas ibland för de hundra gyllene kupolernas stad. Likaså har gamla charmiga byggnader och historiska monument fräschats upp, inte bara i Kiev utan även i städer som Odessa vid Svarta havet, och charmiga Lviv vid polska gränsen i väster.
Kontrasterna är stora i Ukraina, så den som är fascinerad över Ukrainas sovjettid och det kalla kriget kan också få sina intressen tillgodosedda. I Pobuzke, ungefär halvvägs mellan Kiev och Odessa, ligger Museet för de strategiska robotstridskrafterna, som är en före detta sovjetisk raketbas varifrån missiler med kärnvapenstridsspetsar kunde avfyras mot mål i Västeuropa i händelse av konflikter.
På anläggningen kan besökarna numera bland annat ta hissen tolv våningar ner under markytan och äntra kontrollrummet. Det går bra att sitta på den plats varifrån missilerna kunde avfyras, och som besökare får du gärna ta upp telefonluren framför dig, men vad du än gör – tryck inte på knappen!
För den som gillar ”katastrofturism” finns det möjlighet att göra en heldagsutflykt från Kiev till Tjernobyl. Kärnkraftsolyckan där 1986 ledde till världens största utsläpp av radioaktivitet och ödelade ett 300 kvadratkilometer stort område som än idag är en spärrzon som inte får beträdas utan myndigheternas tillstånd. Men sedan 2011 finns det organiserade turistturer för den som vill få en unik och spännande upplevelse genom att se den gamla reaktorbyggnaden och göra ett besök i den övergivna spökstaden Pripjat, där man höll på att förbereda det förstamajfirandet med karuseller och marknadsstånd. Klicka här för att se en film från ett besök i den förbjudna zonen 2008.
De senaste åren har det varit en del oroligheter i Ukraina som skrämt bort turisterna. Men i de flesta delarna av landet har det ändå varit lugnt och riskfritt att resa. Det är egentligen bara de två allra östligaste regionerna, Donetsk och Luhansk, som man ska undvika.
Under årens lopp har vi gjort många resor till Ukraina. En av de mer spännande var en studieresa med juridiskt tema. Den omfattade ett parlamentsbesök, ett ukrainskt fängelse och en domstol med en ”lejonbur” i mitten – avsedd för den anklagade att stå i!
Prata med oss om Ukraina.
PB JW NB
Se även:
Våra resor till Ukraina
