Kenya

"Jag hade en farm i Afrika vid foten av berget Ngong, Själva ekvatorn sträckte sig över höglandet tjugofem mil längre norrut. Men min farm låg tvåtusen meter över havet. Mitt på dagen kunde man nog känna det som om man hade kommit högt upp och nära solen, men eftermiddagarna och kvällarna var klara och svala och nätterna var kalla."

Så lyder den legendariska inledningen till Karen Blixens Den afrikanska farmen, som berättar om hennes liv mellan 1914 och 1931, då hon drev en kaffefarm i dåvarande Brittiska Östafrika. Farmen är idag en turistanläggning, en mil sydväst om huvudstaden Nairobi. Höglandet lockade många vita nybyggare under den brittiska kolonialeran, men under 1950-talets Mau-Mauuppror försvann de flesta. Det var den första svarta resningen i Afrika som med våld ville driva bort en kolonialmakt, vilket kulminerade med upprättandet av det självständiga Kenya år 1963. Namnet är en engelsk förvrängning av Kirinyaga, kikuyufolkets namn på berget vi känner som Mount Kenya, Afrikas näst högsta efter Kilimanjaro, som fick ge namn åt landet.

Gnuvandringen (The Great Migration) är väl vad de flesta drömmer om att få skåda, och då ska man bege sig till Masai Mara, knappt 30 mil väster om Nairobi. Det tar runt sex timmar att åka dit på kenyanska landsvägar, så en del väljer inrikesflyget. Migrationen börjar i maj/juni, när enorma hjordar av zebror, antiloper och gnuer påbörjar sin förflyttning från Serengeti i Tanzania till Masai Mara i Kenya. (Masai Mara är den kenyanska nordliga delen av den väldiga Serengetisavannen.) Hundratusentals zebror och antiloper har täten och betar de tjocka grästuvorna, sedan kommer gnuerna och deras antal är uppskattningsvis en miljon som söker sig dit gräset är grönast och vattenhålen välfyllda. Därav den årliga migrationen som brukar nå Masai Mara i augusti/september. Sedan vänder de tillbaka, vilket pågår till oktober, till den tanzaniska delen av Serengeti. Migrationen styrs av regnen och kan såklart inte prickas in exakt. Under förflyttningarna måste djuren korsa Marafloden, och det vet nilkrokodilerna och andra rovdjur som ser sin chans att stilla hungern.

Nationalreservatet Masai Mara är det smidigaste stället att uppleva migrationen, eftersom det är ganska litet, cirka 1500 kvadratkilometer. Detta att jämföra med Serengeti nationalpark i Tanzania, som är nästan tio gånger så stor och kräver betydligt mer tid för transporter från lodgerna. Masai Mara anses även utanför migrationsperioden ha världens största koncentration av vilda djur. Man får inte korsa gränsen mellan Kenya och Tanzania i Serengeti utan måste åka i en vid cirkelrörelse från Masai Mara via Isebanias gränspostering, och det är runt 10 timmars resa på minst sagt skumpiga vägar. Läs mer om Serengeti under Tanzania. Förslagsvis kan man på vägen lägga till Nakurusjöns nationalpark i västra Kenya, känd för sina flamingor och sin stora population av både ”svart” och ”vit” noshörning samt leopard.

Våra övriga erfarenheter av Kenya är huvudstaden Nairobi och dess omedelbara närhet, där vi hittar Karen Blixen Museum, giraffcentret samt ”elefantbarnhemmet”, som tar hand om och uppfostrar föräldralösa elefanter. Plus Nairobi Nationalpark som ligger omedelbart söder om stadsgränsen, vilket får till följd att lejon ibland förirrar sig in på gatorna i de södra förorterna. Åker man dryga 20 mil åt sydost från Nairobi kommer man till den lilla nationalparken Amboseli med sin berömda vy av stora elefanthjordar med Kilimanjaro i bakgrunden, en bild som ofta får symbolisera Kenya.

lejon på öppet fält
Lejon i Kenya. Foto: Jörgen Westerhov.
ett lejon mellan fordon
Lejon i Kenya. Foto: Jörgen Westerhov.

Tågresa i Kenya? Japp, den klassiska linjen mellan Nairobi och Mombasa har vi förstås åkt, och sedan 2017 rullar nya kinesiska tåg på de av kineserna nyanlagda spåren. Så numera tar det bara fem timmar istället för tidigare arton. Tågresan går rakt över savannen i Tsavo, Kenyas största nationalpark, så man får lite safari från tåget på köpet. Och när det gäller tåg, väntar vi på att den gamla brittiska linjen till Uganda skall återinvigas efter de pågående upprustningarna.

Mombasa vid Swahilikusten är Kenyas mest berömda badort, men de bästa stränderna hittar man på öarna i Lamuarkipelagen längre norrut. Fast dit avrådes dessvärre numera från att resa på grund av närheten till Somalia och risken för terrorattacker.

Kenya har vi som sagt upptäckt under privata resor samt som inbjuden på studieresa, och vi har haft nöjet att sy ihop olika familjesafarier och andra safariprogram, ofta i kombination med Tanzania och Zanzibar.

Hakuna matata och välkommen att prata om Kenya med oss.

JW

girafftunga som får mat från en människohand
Giraff som handmatas i Giraffcentret, Nairobi, Kenya. Photo by David Clode on Unsplash