”Ja nu ska vi ut och härja, supa och slåss och svärja”
De flesta har väl någon gång gnolat ”Härjavisan” från lundaspexet Djingis khan, författat av bland andra Hans Alfredson. Djingis khan (ca 1162–1227), vars namn betyder ungefär ’härskare över allt land’, härjade loss ordentligt efter att ha enat de olika mongoliska nomadstammarna och expanderade sitt välde till att vid tidpunkten för hans död omfatta norra Kina och hela Centralasien. Erövringarna fortsatte under hans barn och barnbarn och på ett par decennier skapades ett av de största imperier världen någonsin skådat, överträffat endast av Brittiska imperiet. Under sin största utbredning kring 1280 omfattade mongolväldet stora delar av Asien och östra Europa men sönderföll kort därefter i fyra olika delar.
Den östliga delen av mongolriket utgjordes av Kina, där den härskande Songdynastin störtats och hela Mittens rike underkuvats ända ner till Vietnam. Djingis Khans sonson Kublai khan blev Yuandynastins förste kejsare och anlade en ny huvudstad, grunden till dagens Peking. I sitt sommarpalats Xanadu, ett trettiotal mil norr om Peking, tog Kublai khan emot Marco Polo år 1275, och Polos beskrivning av palatsprakten har gjort namnet Xanadu likställt med överdåd och prål. Den mongoliska Yuandynastin blev emellertid en av Kinas mest kortlivade, eftersom kinesiskt missnöje med mongolstyret ledde till uppror, så Yuan ersattes av Mingdynastin redan 1368. Mongolerna pressades tillbaka till sitt kärnland, och den drygt hundraåriga storhetstiden var till ända. Under sina härjningståg satte mongolerna skräck i Europa och betraktades som djävlar uppstigna ur Tartarus, underjorden, vilket föranledde begreppet tartarer. I svenskan snappades ordet upp och blev till tattare, men kom här att syfta på olika resandefolk. Steak tartare, råbiff, lär komma av mongolernas aptit på rått kött, och i Ryssland finns en autonomt område som heter Tatarstan. Se även under Krim, där vi hittar mongolernas ättlingar krimtatarerna.
På 1600-talet hamnade de mongoliska områdena under kinesisk överhöghet, men när den siste kejsaren av Kina tvingades abdikera 1911 och Kina blev republik utropade det som kallats Yttre Mongoliet sin självständighet, medan Inre Mongoliet kvarstod som kinesisk provins. I efterdyningarna av Lenins och bolsjevikernas maktövertagande i Ryssland upprättades 1922 den Mongoliska Folkrepubliken som världens andra kommunistiska stat, tillika Sovjetunionens första satellitstat, och styrdes enligt sovjetiskt mönster fram till början av 1990-talet.
Huvudstaden Ulaanbaatar har på senare tid genomgått en enorm utveckling, och skillnaden är avgrundsdjup mot den dystra stad vi upplevde vid första besöket i slutet av 1980-talet, då husfasader pryddes av kommunistiska slagord och då det istället för reklamskyltar fanns bilder på Lenin och röda stjärnan. Ulaanbaatar betyder ’röde hjälten’, och det har framförts krav på att huvudstaden skall återta sitt gamla namn Urga. Dagens livliga metropol är en märklig blandning av moderna skyskrapor, sovjetarkitektur, förträffliga restauranger och varuhus, människor i bilar och till häst samt kvarter av traditionella jurtor. En jurta (som egentligen heter ger i Mongoliet) är den traditionella runda, portabla och typiska mongoliska bostad man ser över hela landet.
Inom räckhåll från huvudstaden hittar vi de bägge nationalparkerna Terelj och Hustai, där man kan övernatta i jurtor och uppleva några av landets främsta vildmarksområden i gränslandet mellan sibirisk tajga och grässtäpp. Här lever också vildhästarna, takhi eller Przewalskis häst. Namnet kommer av den ryske upptäcktsresanden som uppmärksammade omvärlden på dess existens. Przewalskis häst anses vara den sista länken mellan dagens moderna häst och de förhistoriska urhästarna.
Vill man vidare ut på vidderna, arrangeras expeditioner både i fordon och på hästryggen, kanske till platsen för Djingis khans gamla huvudstad Karakorum. Mongolerna är till övervägande del buddhister och anammade den tibetanska inriktningen, lamaismen. Liksom Dalai lama utsågs mongolernas religiösa överhuvud genom att man letade efter inkarnationen och utsåg Den levande Buddhan eller Den levande Guden, som i lamaismen stod som nummer tre i rang efter Dalai lama och Panchen lama. Efter det kommunistiska maktövertagandet avled Den levande Buddhan under oklara omständigheter och regimen kungjorde att inga fler inkarnationer kommer att bli aktuella.
Våra erfarenheter inskränker sig till huvudstaden Ulaanbaatar och dess närliggande vildmarksområden, men vi fixar gärna ett flerdagarsäventyr för den som vill. Och gör gärna som vi själva gjort: ta tåget hit. Åk Transsibiriska järnvägen till Irkutsk och Ulan-Ude och sedan därifrån med Transmongoliska järnvägen till Ulaanbaatar. Järnvägslinjen fortsätter till Peking, så efter ett par dagar i Mongoliet kan man fortsätta mot Kina. Mongoliet är till ytan tre gånger så stort som Sverige, men har bara ett par miljoner invånare.
Kuriosa: ”Hertig Larson av Mongoliet” är en av våra mindre kända svenska äventyrare. Han hette egentligen Frans August Larson, levde 1870–1957, och verkade som missionär och hästuppfödare i Mongoliet från 1893 och fram till det kommunistiska maktövertagandet på 1920-talet. Genom sina kontakter i både Kina och Mongoliet hade han en betydande medlarroll vid upprättandet av det självständiga Mongoliet efter 1912 och belönades med att utnämnas till gun, en mongolisk hertigtitel.
Prata med oss om Mongoliet.
JW
