(franskt utomeuropeiskt förvaltningsområde)
Les Antilles Françaises, eller Franska Västindien, utgörs av öarna Martinique, Guadeloupe, Saint-Martin/Sint-Maarten och Saint Barthélemy. Samtliga öar är tropiska paradis, och från vår sida har vi erfarenhet av dem alla och pekar gärna på lyckade konferens- och privatresor som vi gärna upprepar.
Stämningen är en behaglig blandning av franskt och kreolskt och tack vare franska subventioner är levnadsstandarden hög. Öarna har i stort sett tillhört Frankrike sedan 1600-talet, och av den indianska urbefolkningen finns inga kvar. De fördrevs, utrotades eller gick under av de sjukdomar européerna förde med sig. Istället koloniserades öarna med afrikanska slavar och franska nybyggare.
Härliga franska och kreolska restauranger lockar med nyfångade skaldjur, lokala frukter och givetvis lokal rom till rimliga priser. Både Guadeloupe och Martinique producerar en ädel rom som kallas Rhum Agricole, vilken framställs av ren sockerrörssaft och inte, som andra romvarianter, av melass. Flera rombrännerier finns att besöka. Det är nästan omöjligt att inte prova languster, hummerns klolösa kusin, även kallad varmvattenshummer.
På ”svenskön” Saint Barthélemy har vi haft den stora glädjen att få ordna såväl konferensresa (under tidigare uppdragsgivare) som privatresor åt individuella resenärer.
St. Barth (som det ofta förkortas) tillhörde Sverige i 94 år, mellan 1784 och 1878 och det svenska arvet består av gatunamn som ”Kungsgatan” och ”Östra Strandvägen”, resterna av gamla fort som Fort Gustav och Fort Karl samt namnen på kyrkogårdens gravstenar. Vänföreningen L´ASBAS (L´Association Saint-Barth des Amis de la Suède) vårdar det svenska kulturarvet och under ett besök med en av våra stora konferensgrupper berättade vänföreningens bofasta svenskar om livet på ön och visade oss runt. Lokaltidningen gjorde reportage och borgmästaren bjöd hela sällskapet på mottagning med skumpa i rådhuset.
Öns drygt 8000 invånare betalar ingen skatt. Om franske fogden dyker upp kastar man handlingarna i sjön och hänvisar till ett gammalt avtal med Sverige rörande evig skattebefrielse. Huvudorten heter Gustavia efter Gustav III, som ville göra Sverige till kolonialmakt. Genom att erbjuda Frankrike handelsrättigheter i Göteborg fick han i utbyte en västindisk koloni. Emellertid var ön ganska värdelös, eftersom dess karga jordmån inte lämpade sig för vinstbringande sockerrörsplantager. I stället byggde svenskarna upp Gustavia till en frihamn som gynnades av tidens politiska turbulens mellan kolonialmakterna. När direkthandel kolonialmakterna emellan var omöjlig gjordes affärerna upp i frihamnar, vilket innebar att svenskarna även sålde slavar i Gustavia. Efter slaveriets avskaffande och övriga koloniers frigörelser på 1820-talet gick det utför med Gustavias tidigare blomstrande transitohandel, och ön blev mer och mer en belastning för svenska staten, som sålde den tillbaka till Frankrike år 1878.
Saint Barthélemy är ett inneställe för jetsetet och därmed väldans dyrt. Denna ”Karibiens juvel” är en vacker kuperad liten ö med inbjudande stränder i vikarna, och för att komma dit tar sig dit flyger man från Paris till grannön Saint-Martin. Därifrån med propellerplan en halvtimmes flyg, eller så åker man båt.
Gustavia är en av Karibiens vackraste hamnstäder, och det klassiska lyxhotellet Carl Gustaf tronar över staden. Gourmetrestaurangerna är många, och allt som finns i Frankrike finns även här. Därtill inhemska karibiska delikatesser, som gör mötet mellan franskt och karibiskt/kreolskt kök till en storartad gastronomisk högtidsstund. Den shoppinglystne har mycket att göra i de många franska (skattefria) boutiquerna. Sedan 2012 är Saint Barth inte längre EU-medlem, eftersom man det året övergick från att vara franskt län till att bli ett ”utomeuropeiskt land och territorium”.
Från december till april är det högsäsong med torrperiod i Karibien. Regnperiod är mellan maj och november.
Välkommen att planera resan till Frankrikes utomeuropeiska EU-öar med oss.
JW
